Demokratin är död

Den svenska demokratin är död, men det är inget att gråta över, för saken är nämligen den att vi egentligen aldrig har haft någon demokrati i det här landet, utan vad som nu istället har skett är att folk har börjat inse hur det verkligen ligger till: vi bor i ett fascistiskt samhälle. Att det är på det viset inser vi snart om vi tittar på de båda blocken, för vad vi då ser är att de är identiska med varandra. Ingenting, förutom småsaker, skiljer dem längre åt. De är överrens om i stort sett allting, speciellt när det gäller vikten av att förslava den egna befolkningen och att utföra EUs order. De spelar teater och låtsas vara i opposition till varandra, men faktum är att de enda de står i opposition till är extrem-högern, resp extrem-vänstern, och det är anledningen att man bekämpar dem med allt man har.

Sverige: bortom räddning

Sverige är idag antagligen bortom räddning. Landet är nu helt i händerna på EU, och tillåts inte längre att fatta beslut på egen hand. Vi är inte längre en suverän stat annat än till namnet, och än värre kommer det att bli, eftersom man nu aktivt och systematiskt arbetar på att ta ifrån de få rättigheter vi - som svenska medborgare och människor - alltjämt har kvar. Vårt land håller nu med stormsteg på att förvandlas till en diktaturisk polisstat, och de som koordinerar det hela är inga andra än våra egna politiker, vilka därför begår högförräderi. Av den svenska demokratin återstår i dagsläget inte mycket. Vi kan visserligen fortfarande protestera mot den fascistiska agendan som de båda blocken nu driver, och vi har ännu till synes fria val, men i slutändan så kommer våra ledare att driva igenom sin vilja oberoende av vad vi gör eller hur mycket vi protesterar.

Valen är för övrigt numera enbart ett spel för galleriet och ett stort jippo, för hur vi än röstar - på de röda, eller blå - så kommer politiken att förbli densamma ändå. De bägge blocken är helt överens om i stort sett allting, och i EU frågor finns det ingen skillnad alls. Sverige, precis som alla andra EU länder, är under attack av en fiende vars like vi aldrig tidigare skådat i vår hela historia. Den använder sig, på ett utstuderat och djävulskt sätt, av sina egna fiender (oss) till att göra dess eget arbete, och att man kan lyckas med det beror på att våra politiker, och andra personer med inflytande, antingen är rädda om det egna skinnet, eller ovetande om vad de är inblandade i, eller helt enkelt sympatiserar med fienden. De allra flesta av medlöparna är dock ovetande om situationen och tror därför även naivt att det man gör är rätt. Vi är sannerligen synnerligen illa ute.