Martin Luther: Since I have been around awhile and have preached to you and, [since], I may die soon and not be able to preach to you [any longer], I will bless you with this. I have prayed that you remain diligently in the Word, which your preacher and pastor are teaching you truly by the grace of God and making you accustomed to the prayer that God would protect you from all the wise and clever that despise the doctrine of the Gospel; for they often did much harm and yet might do much more.
Worse than these, you have the Jews yet in the land, who do great harm. We want to deal with them in a Christian manner now. Offer them the Christian faith that they would accept the Messiah, who is even their cousin and has been born of their flesh and blood; and is rightly Abraham’s Seed, of which they boast. Even so, I am concerned [that] Jewish blood may no longer become watery and wild.
First of all, you should propose to them that they be converted to the Messiah and allow themselves to be baptized, that one may see that this is a serious matter to them. If not, then we would not permit them [to live among us], for Christ commands us to be baptized and believe in Him, Even though we cannot now believe so strongly as we should, God is still patient with us.
Now, here is what the Jews do: daily they only blaspheme and dishonor our Lord Jesus Christ. Since they do this and we know it, we should not permit it. Should I permit anyone to be with me, who dishonors, blasphemes, and curses my Lord Christ, I make myself a partner in another’s sins. But I have enough sins of my own. Therefore, you who are lords should not permit them [to remain with us], but drive them away. However, if they are converted, abandon their usury, and receive Christ, then we will willingly regard them our brothers. Otherwise, nothing will come out of it, for they do it to excess.
They are our public enemies. They do not stop blaspheming our Lord Christ, calling the Virgin Mary a whore, Christ, a bastard, and us changelings or “meal calves” (Mahlkälber). If they could kill us all, they would gladly do it. They do it often, especially those who pose as physcians—though sometimes they help—for the devil helps to finish it in the end. They can also practice medicine as in French Switzerland. They administer poison to someone from which he could die in an hour, a month, a year, ten or twenty years. They are able to practice this art. Therefore, do not be involved with them as with those who do nothing else among you than heinously blaspheme our dear Lord Jesus Christ and deprive us of body, life, honor, and goods.
Yet, we will show them Christian love and pray for them that they may be converted to receive the Lord, whom they should honor properly before us. Whoever will not do this is no doubt a malicious Jew, who will not stop blaspheming Christ, draining you dry, and, if he can, killing [you].
Therefore, I beg that you do not make yourselves partners in another’s sin. You have enough to do to pray to God that he would be gracious to you and preserve your rule as I still pray daily and hide myself under the protection of the Son of God, whom I hold and honor as my Lord. To Him I must run and flee if the devil, sin, or other misfortune afflict me, for He is my protection as far as heaven and earth extend, and my mother hen, under whom I crawl before the wrath of God. Therefore I can have no fellowship or patience with the obstinate blasphemers and defamers of this dear Savior.
As a native [of Eisleben] I have wanted to say this to you as a final warning, that you do not become partners in another’s sins, for I intend it well and truly to both the lords and subjects. If the Jews would be converted and stop their blaspheming and whatever else they have done to us, then we will gladly forgive them. If not, then we should not tolerate or permit them to be with us (Original German text found in Weimar Ausgabe 51, 194-196).
Visar inlägg med etikett Martin Luther. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Martin Luther. Visa alla inlägg
tisdag 1 november 2011
lördag 27 augusti 2011
Utdrag ur en predikan av Martin Luther från 1526
From Martin Luther’s 1525 Sermon for the Tenth Sunday after Trinity:
“For the days shall come upon thee, when thy enemies shall cast up a bank about thee, and compass thee round, and keep thee in on every side and shall dash thee to the ground and thy children within thee; and they shall not leave in thee one stone upon another; because thou knowest not the time of thy visitation.” (Luke 19:43-44)
7. But the Jews were stubborn, and depended on God’s promises, which they thought meant nothing else than that they should continue forever. They were secure, and vainly thought: God will not do such things to us. We own the temple; here God himself dwells; besides we have mighty men, money and treasures enough to defy all our enemies!
For even the Romans, and the emperor after he had conquered the city, confessed that the city was so well and firmly built, that it would have been impossible to take it, had God not especially willed it. Therefore they trusted in their own glory, and built their confidence on a false delusion, which finally deceived them.
Page 319 —————————
8. The Lord, however, saw deeper into the future than they when He said: 0, Jerusalem! if thou hadst known what I know, thou wouldst seek thy peace. Peace in the Scriptures means, when all things go well with us.
You now think you have pleasant days, but if you knew how your enemies will encamp round about you, compass you about and hedge you in on every side, crush you to the ground and demolish all your beautiful buildings, and leave not one stone upon another; you would eagerly accept the Word, which brings to you solid peace and every blessing. [The woeful history of the destruction of Jerusalem you can read in books, from which those who wish will easily understand this Gospel.]
9. God caused his threats to be executed even thus, that the city was besieged at the time of the Easter festival, when the Jews were assembled within the walls of Jerusalem from every land, and as the historian Josephus writes, there were together at that time about three million people. This was an enormous multitude. Only one hundred thousand people would have been enough to crowd the city. But all this great multitude God in his wrath intended to bake, melt and weld together into one mass of ruin.
Yet, the Apostles and Christians were all out of the city, they had withdrawn into the land of Herod, Samaria, Galilee, and were scattered among the heathen. Thus God separated and saved the good grain and poured the chaff into one place.
There was such an immense multitude of Jews present, that they were sufficient to devour a whole kingdom, to say nothing of only one city. They also fell into such distress and famine, that they devoured everything and had nothing left, until they were at last compelled to eat their leather bow-strings, shoe latchets and shoe leather; and finally mothers moved by their distress butchered their own children, which the soldiers snatched from them, for they smelt the odor of the boiling meat through the squares of the city.
Page 320 —————————
They used dove’s dung for salt, which commanded a high price. In short, there was distress and bloodshed enough to melt a rock to tears; so that no one could have believed that God’s wrath could be so horrible and that he would so unmercifully martyr a people.
The buildings and the streets were piled full of the dead, who perished from starvation, and yet the Jews were so raging that they defied God and refused to yield, until the emperor was compelled to use force and capture the city, when they could no longer maintain their ground.
10. And as some Jews were such rogues as to swallow their money so that it could not be taken from them, the soldiers thought that they all had swallowed their money; therefore they cut them open by the thousands, hunting for it. The slaughter and destruction were so great, that even the heathen were moved to compassion, and the emperor was forced to give orders no longer to destroy them, but to take them prisoners and sell them as slaves.
The Jews then became so cheap, that thirty were sold for a penny; and thus they were scattered throughout the whole world, and were everywhere despised as the vilest people on earth, and thus they are everywhere regarded at the present day, everywhere dispersed, without a city or a country of their own, and they can never meet again as they vainly believe to establish their priesthood and kingdom.
Thus God avenged the death of Christ and all his prophets, and paid them back because they knew not the day of their visitation.
Stort tack till en viss Joe som lämnade det ovan skrivna som en kommentar till Broder Nathanaels video "How the Jews mock Jesus Christ".
“For the days shall come upon thee, when thy enemies shall cast up a bank about thee, and compass thee round, and keep thee in on every side and shall dash thee to the ground and thy children within thee; and they shall not leave in thee one stone upon another; because thou knowest not the time of thy visitation.” (Luke 19:43-44)
7. But the Jews were stubborn, and depended on God’s promises, which they thought meant nothing else than that they should continue forever. They were secure, and vainly thought: God will not do such things to us. We own the temple; here God himself dwells; besides we have mighty men, money and treasures enough to defy all our enemies!
For even the Romans, and the emperor after he had conquered the city, confessed that the city was so well and firmly built, that it would have been impossible to take it, had God not especially willed it. Therefore they trusted in their own glory, and built their confidence on a false delusion, which finally deceived them.
Page 319 —————————
8. The Lord, however, saw deeper into the future than they when He said: 0, Jerusalem! if thou hadst known what I know, thou wouldst seek thy peace. Peace in the Scriptures means, when all things go well with us.
You now think you have pleasant days, but if you knew how your enemies will encamp round about you, compass you about and hedge you in on every side, crush you to the ground and demolish all your beautiful buildings, and leave not one stone upon another; you would eagerly accept the Word, which brings to you solid peace and every blessing. [The woeful history of the destruction of Jerusalem you can read in books, from which those who wish will easily understand this Gospel.]
9. God caused his threats to be executed even thus, that the city was besieged at the time of the Easter festival, when the Jews were assembled within the walls of Jerusalem from every land, and as the historian Josephus writes, there were together at that time about three million people. This was an enormous multitude. Only one hundred thousand people would have been enough to crowd the city. But all this great multitude God in his wrath intended to bake, melt and weld together into one mass of ruin.
Yet, the Apostles and Christians were all out of the city, they had withdrawn into the land of Herod, Samaria, Galilee, and were scattered among the heathen. Thus God separated and saved the good grain and poured the chaff into one place.
There was such an immense multitude of Jews present, that they were sufficient to devour a whole kingdom, to say nothing of only one city. They also fell into such distress and famine, that they devoured everything and had nothing left, until they were at last compelled to eat their leather bow-strings, shoe latchets and shoe leather; and finally mothers moved by their distress butchered their own children, which the soldiers snatched from them, for they smelt the odor of the boiling meat through the squares of the city.
Page 320 —————————
They used dove’s dung for salt, which commanded a high price. In short, there was distress and bloodshed enough to melt a rock to tears; so that no one could have believed that God’s wrath could be so horrible and that he would so unmercifully martyr a people.
The buildings and the streets were piled full of the dead, who perished from starvation, and yet the Jews were so raging that they defied God and refused to yield, until the emperor was compelled to use force and capture the city, when they could no longer maintain their ground.
10. And as some Jews were such rogues as to swallow their money so that it could not be taken from them, the soldiers thought that they all had swallowed their money; therefore they cut them open by the thousands, hunting for it. The slaughter and destruction were so great, that even the heathen were moved to compassion, and the emperor was forced to give orders no longer to destroy them, but to take them prisoners and sell them as slaves.
The Jews then became so cheap, that thirty were sold for a penny; and thus they were scattered throughout the whole world, and were everywhere despised as the vilest people on earth, and thus they are everywhere regarded at the present day, everywhere dispersed, without a city or a country of their own, and they can never meet again as they vainly believe to establish their priesthood and kingdom.
Thus God avenged the death of Christ and all his prophets, and paid them back because they knew not the day of their visitation.
Stort tack till en viss Joe som lämnade det ovan skrivna som en kommentar till Broder Nathanaels video "How the Jews mock Jesus Christ".
lördag 23 april 2011
Martin Luthers syn på judar
Här har vi några synnerligen intressanta citat från Martin Luthers snart 500 år gamla skrift Om judarna och deras lögner:
Denna jude vågar förvränga de Skriftens ord, som utgöra grunden för vår tro på Herren Kristus och Maria, Hans moder, och tyda dem helt annorlunda. Därmed tror han sig omkullkasta vår tros grund.
Eftersom de nu blivit så hårda och halvstarriga, så att de inte velat taga sitt förnuft till fånga och, ehuru de fått det hårda straff att i över 1400 år leva i nöd och elände och inte kunnat nå ett slut på detta trots ett starkt och uthålligt ropande och skriande till Gud.
De ha sedan barnsben uppfostrats till hat mot vår Herre, så det finns ingen förhoppning, att de skola komma därhän, att de sin nöd till slut skola tvingas bekänna, att Messias har kommit och är vår Jesus.
För det första skryta de i högsta grad över att de härstamma från det förnämsta folket på jorden, från Abraham, Isak och Jakob och de tolv patriarkerna, från Israels heliga folk. Av denna anledning berömma de sig om att vara de ädlaste, ja de enda ädla människorna på jorden. Vi (gojim) hedningarna äro gentemot dem och i deras ögon inte människor; eländiga maskar som knappast äro värdiga en blick. Ty vi äro inte av samma ädla blod, ätt och härkomst.
Det som för det andra höjer judarna i deras egna ögon och komma dem att stolt och övermodigt förakta alla människor, är att de fått omskärelsen från Abraham.
För det tredje är de övermodiga för att Gud talat till dem och givit dem Mose lag på berget Sinai.
För det fjärde berömma de sig av, att de hava fått Kanaans land, staden Jerusalem och templet av Gud.
Djävulen har slagit detta folk genom sina änglar, så att de alltid berömma sig inför Gud och av yttre ting, av gåvor och gärningar.
Därför var du ser en äkta jude, kan du med gott samvete göra korstecken och med tillförsikt säga: Där går en livs levande djävul!
Därför vet du, käre kristne, och tvivla inte därpå, att du näst djävulen icke har någon bittrare och farligare fiende än en rättrogen jude, som med allvar vill vara jude. Det gives i historien många exempel på, hur de förgiftat brunnar, stulit och lemlästat barn, såsom i Trient, Weissensee o.s.v.
Ty de arbeta inte eller göra tjänst hos oss, ej heller skänka vi något åt dem. Likväl äga de vårt gods och guld och äro därmed våra herrar i vårt eget land. Om en tjuv stjäl 10 gulden, så hänges han. Om någon rånar en person på gatan, halshugges han. Men om en jude stjäl 10 tunnor guld och rövar genom sitt ocker, är han nästan Gud själv.
De hålla oss fångna genom sitt ocker. Därtill smäda och förakta de oss för att vi arbeta och låta dem vara lata herremän. De äro alltså våra herrar, och vi äro, trots att vi äga landet, deras tjänare.
Vad skola vi kristna nu göra med det förkastade judefolket? Det är inte möjligt för oss att hava fördrag med dem, då de nu en gång äro hos oss, och vi känna till deras lögner och förbannelser, på det att vi inte må bliva delaktiga i alla dras lögner och smädelser.
För det fösta skall man bränna deras synagogor och skolor, och det som inte kan brinna bör övertäckas med jord, så att ingen människa kan se en sten därav till evig tid. Och det skall man göra till vår Herres och kristenhetens ära, å det att Gud må se att vi kristna inte tål sådana lögner, förbannelser och smädelser av Hans son. Ty vad vi hittills av okunnighet haft fördrag med, skall Gud förlåta oss. Men nu vet vi det och skulle vi trots det skydda och beskärma judarna, under det att judarna ljuga, smäda, förbanna och smäda Kristus hos oss, vore det liksom om vi själva togo del däri.
För det andra må deras hus förstöras på samma sätt. Ty de hålla på med samma sak därinne, som i sina skolor. Detta bör man göra, på det att de må veta att de inte äro herrar i vårt land, som de berömma sig av, utan fångar, såsom de utan uppehåll skria och klaga inför Gud.
För det tredje må man taga alla deras bön- och talmudböcker, vari de lära sig sådant avguderi, lögner, förbannelser och smädelser.
För det fjärde bör man förbjuda rabbinerna vid livets förlust att fortsätta sin undervisning. Ty de hava förlorat rätten till sitt ämbete, emedan de hålla de stackars judar fångna i Mose befallning.
För det femte att judarnas lejd upphävs. Ty de ha inte på landsbygden att göra, alldenstund de varken äro herrar, ämbetsmän, hantverkare eller något dylikt. De må stanna hemma.
För det sjätte att man förbjuder dem att ockra och tager ifrån dem alla deras pengar och föremål av silver och guld och förvarar det.
För det sjunde bör man åt unga och starka judar och judinnor giva slaga, yxa, hacka, spade, spinnrock och släde och låta dem tjäna sitt bröd i sitt anletes svett såsom de åt Adams barn förlagt. Ty de duger inte att de skola låta usla gojim arbeta i sitt anletes svett och de själva i lugn och ro skola frossa, allt under det att de berömma sig över, att de äro de kristnas herrar, utan det är nödvändigt att driva denna enda ondska ur dem.
Ni må icke låta dem njuta edert skydd eller lejd eller ha del i folkgemenskapen, ej heller må ni låta edra undersåtars pengar eller ägodelar genom ocker förhjälpa dem därtill. Jag vill genom dessa råd ha renat mitt samvete och är utan skuld.
Enligt mitt förmenande är följande det bästa: Skola vi bli kvitt judarnas smädelser och icke deltaga i dem, måste vi var skilda och de må utdrivas ur vårt land. I sitt fädernesland torde de tänka att det är inte mer nödvändigt att skria och ljuga över oss inför Gud, att vi hålla dem fångna och ej heller skola vi klaga, att de besvära oss med sitt smädande och ocker.
Om jag hade makt över judarna såsom våra furstar hava, så skulle jag på detta sättet förfara med dem. Så har, hoppas jag, genom denna min lilla skrift en kristen, som icke har lust att bliva jude, möjlighet att icke endast väl försvara sig mot de förblindade, giftiga judarna, utan han måste även bliva en fiende till judarnas ondska, lögner och förbannelser och förstå att deras tro icke endast är falsk, utan att de förvisso äro besatta av djävulen. Kristus vår Herre omvände dem av barmhärtighet och behålle oss i sin bekännelse, vilken är det eviga livet, fast och orubbligt. Amen
Denna jude vågar förvränga de Skriftens ord, som utgöra grunden för vår tro på Herren Kristus och Maria, Hans moder, och tyda dem helt annorlunda. Därmed tror han sig omkullkasta vår tros grund.
Eftersom de nu blivit så hårda och halvstarriga, så att de inte velat taga sitt förnuft till fånga och, ehuru de fått det hårda straff att i över 1400 år leva i nöd och elände och inte kunnat nå ett slut på detta trots ett starkt och uthålligt ropande och skriande till Gud.
De ha sedan barnsben uppfostrats till hat mot vår Herre, så det finns ingen förhoppning, att de skola komma därhän, att de sin nöd till slut skola tvingas bekänna, att Messias har kommit och är vår Jesus.
För det första skryta de i högsta grad över att de härstamma från det förnämsta folket på jorden, från Abraham, Isak och Jakob och de tolv patriarkerna, från Israels heliga folk. Av denna anledning berömma de sig om att vara de ädlaste, ja de enda ädla människorna på jorden. Vi (gojim) hedningarna äro gentemot dem och i deras ögon inte människor; eländiga maskar som knappast äro värdiga en blick. Ty vi äro inte av samma ädla blod, ätt och härkomst.
Det som för det andra höjer judarna i deras egna ögon och komma dem att stolt och övermodigt förakta alla människor, är att de fått omskärelsen från Abraham.
För det tredje är de övermodiga för att Gud talat till dem och givit dem Mose lag på berget Sinai.
För det fjärde berömma de sig av, att de hava fått Kanaans land, staden Jerusalem och templet av Gud.
Djävulen har slagit detta folk genom sina änglar, så att de alltid berömma sig inför Gud och av yttre ting, av gåvor och gärningar.
Därför var du ser en äkta jude, kan du med gott samvete göra korstecken och med tillförsikt säga: Där går en livs levande djävul!
Därför vet du, käre kristne, och tvivla inte därpå, att du näst djävulen icke har någon bittrare och farligare fiende än en rättrogen jude, som med allvar vill vara jude. Det gives i historien många exempel på, hur de förgiftat brunnar, stulit och lemlästat barn, såsom i Trient, Weissensee o.s.v.
Ty de arbeta inte eller göra tjänst hos oss, ej heller skänka vi något åt dem. Likväl äga de vårt gods och guld och äro därmed våra herrar i vårt eget land. Om en tjuv stjäl 10 gulden, så hänges han. Om någon rånar en person på gatan, halshugges han. Men om en jude stjäl 10 tunnor guld och rövar genom sitt ocker, är han nästan Gud själv.
De hålla oss fångna genom sitt ocker. Därtill smäda och förakta de oss för att vi arbeta och låta dem vara lata herremän. De äro alltså våra herrar, och vi äro, trots att vi äga landet, deras tjänare.
Vad skola vi kristna nu göra med det förkastade judefolket? Det är inte möjligt för oss att hava fördrag med dem, då de nu en gång äro hos oss, och vi känna till deras lögner och förbannelser, på det att vi inte må bliva delaktiga i alla dras lögner och smädelser.
För det fösta skall man bränna deras synagogor och skolor, och det som inte kan brinna bör övertäckas med jord, så att ingen människa kan se en sten därav till evig tid. Och det skall man göra till vår Herres och kristenhetens ära, å det att Gud må se att vi kristna inte tål sådana lögner, förbannelser och smädelser av Hans son. Ty vad vi hittills av okunnighet haft fördrag med, skall Gud förlåta oss. Men nu vet vi det och skulle vi trots det skydda och beskärma judarna, under det att judarna ljuga, smäda, förbanna och smäda Kristus hos oss, vore det liksom om vi själva togo del däri.
För det andra må deras hus förstöras på samma sätt. Ty de hålla på med samma sak därinne, som i sina skolor. Detta bör man göra, på det att de må veta att de inte äro herrar i vårt land, som de berömma sig av, utan fångar, såsom de utan uppehåll skria och klaga inför Gud.
För det tredje må man taga alla deras bön- och talmudböcker, vari de lära sig sådant avguderi, lögner, förbannelser och smädelser.
För det fjärde bör man förbjuda rabbinerna vid livets förlust att fortsätta sin undervisning. Ty de hava förlorat rätten till sitt ämbete, emedan de hålla de stackars judar fångna i Mose befallning.
För det femte att judarnas lejd upphävs. Ty de ha inte på landsbygden att göra, alldenstund de varken äro herrar, ämbetsmän, hantverkare eller något dylikt. De må stanna hemma.
För det sjätte att man förbjuder dem att ockra och tager ifrån dem alla deras pengar och föremål av silver och guld och förvarar det.
För det sjunde bör man åt unga och starka judar och judinnor giva slaga, yxa, hacka, spade, spinnrock och släde och låta dem tjäna sitt bröd i sitt anletes svett såsom de åt Adams barn förlagt. Ty de duger inte att de skola låta usla gojim arbeta i sitt anletes svett och de själva i lugn och ro skola frossa, allt under det att de berömma sig över, att de äro de kristnas herrar, utan det är nödvändigt att driva denna enda ondska ur dem.
Ni må icke låta dem njuta edert skydd eller lejd eller ha del i folkgemenskapen, ej heller må ni låta edra undersåtars pengar eller ägodelar genom ocker förhjälpa dem därtill. Jag vill genom dessa råd ha renat mitt samvete och är utan skuld.
Enligt mitt förmenande är följande det bästa: Skola vi bli kvitt judarnas smädelser och icke deltaga i dem, måste vi var skilda och de må utdrivas ur vårt land. I sitt fädernesland torde de tänka att det är inte mer nödvändigt att skria och ljuga över oss inför Gud, att vi hålla dem fångna och ej heller skola vi klaga, att de besvära oss med sitt smädande och ocker.
Om jag hade makt över judarna såsom våra furstar hava, så skulle jag på detta sättet förfara med dem. Så har, hoppas jag, genom denna min lilla skrift en kristen, som icke har lust att bliva jude, möjlighet att icke endast väl försvara sig mot de förblindade, giftiga judarna, utan han måste även bliva en fiende till judarnas ondska, lögner och förbannelser och förstå att deras tro icke endast är falsk, utan att de förvisso äro besatta av djävulen. Kristus vår Herre omvände dem av barmhärtighet och behålle oss i sin bekännelse, vilken är det eviga livet, fast och orubbligt. Amen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
