Något jag alltjämt dagligen häpnar inför är den helt ofattbara graden av ondska som eliten innehar. Det är i sanning helt ofattbart. Tyvärr dock sant. Graden av ondska får oss att inse hur sent det nu är. Fem i tolv? Alldeles säkert! Kristna världen över är ofta väl insatta i allt som har med Domedagen att göra, och denna ständiga närhet till denna dag har inte sällan härdat dem till att nuförtiden mer eller mindre helt sakna fruktan. Kanske gäller detta även andra troende, men knappast till lika hög grad.
Konflikten vi nu genomlever utspelas i Jesus skugga. Vi lever ju i Jesus tidsålder. Hans födelse är grunden för vår tideräkning, men en vacker dag - inom hundra år, kanske om bara några få år? - så kommer vi att börja om igen, troligen med en ny galjonsfigur. Jesus kommer då att ta plats bredvid världens andra stora läromästare: Platon, Pytagoras, Buddha och Krishna.
Är inte själv kristen i traditionell mening. Men många av dem som aktivt arbetar mot eliten är så, och dessa har överlag vunnit min respekt. För många kristna, även dem som inte har en aning om vad som nu pågår, så är det helt naturligt att leva under en ondskefull styrande elit. Ondskan är en del av livet. Många har hävdat att vår värld i grund och botten är satanisk, vilket i så fall förklarar varför vi har det som vi har det. Vi vet att eliten är satanister eller att de åtminstone dyrkar synnerligen mörka krafter - krafter som kräver blodsofffer och då helst människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar