Här har vi några synnerligen intressanta citat från Martin Luthers snart 500 år gamla skrift Om judarna och deras lögner:
Denna jude vågar förvränga de Skriftens ord, som utgöra grunden för vår tro på Herren Kristus och Maria, Hans moder, och tyda dem helt annorlunda. Därmed tror han sig omkullkasta vår tros grund.
Eftersom de nu blivit så hårda och halvstarriga, så att de inte velat taga sitt förnuft till fånga och, ehuru de fått det hårda straff att i över 1400 år leva i nöd och elände och inte kunnat nå ett slut på detta trots ett starkt och uthålligt ropande och skriande till Gud.
De ha sedan barnsben uppfostrats till hat mot vår Herre, så det finns ingen förhoppning, att de skola komma därhän, att de sin nöd till slut skola tvingas bekänna, att Messias har kommit och är vår Jesus.
För det första skryta de i högsta grad över att de härstamma från det förnämsta folket på jorden, från Abraham, Isak och Jakob och de tolv patriarkerna, från Israels heliga folk. Av denna anledning berömma de sig om att vara de ädlaste, ja de enda ädla människorna på jorden. Vi (gojim) hedningarna äro gentemot dem och i deras ögon inte människor; eländiga maskar som knappast äro värdiga en blick. Ty vi äro inte av samma ädla blod, ätt och härkomst.
Det som för det andra höjer judarna i deras egna ögon och komma dem att stolt och övermodigt förakta alla människor, är att de fått omskärelsen från Abraham.
För det tredje är de övermodiga för att Gud talat till dem och givit dem Mose lag på berget Sinai.
För det fjärde berömma de sig av, att de hava fått Kanaans land, staden Jerusalem och templet av Gud.
Djävulen har slagit detta folk genom sina änglar, så att de alltid berömma sig inför Gud och av yttre ting, av gåvor och gärningar.
Därför var du ser en äkta jude, kan du med gott samvete göra korstecken och med tillförsikt säga: Där går en livs levande djävul!
Därför vet du, käre kristne, och tvivla inte därpå, att du näst djävulen icke har någon bittrare och farligare fiende än en rättrogen jude, som med allvar vill vara jude. Det gives i historien många exempel på, hur de förgiftat brunnar, stulit och lemlästat barn, såsom i Trient, Weissensee o.s.v.
Ty de arbeta inte eller göra tjänst hos oss, ej heller skänka vi något åt dem. Likväl äga de vårt gods och guld och äro därmed våra herrar i vårt eget land. Om en tjuv stjäl 10 gulden, så hänges han. Om någon rånar en person på gatan, halshugges han. Men om en jude stjäl 10 tunnor guld och rövar genom sitt ocker, är han nästan Gud själv.
De hålla oss fångna genom sitt ocker. Därtill smäda och förakta de oss för att vi arbeta och låta dem vara lata herremän. De äro alltså våra herrar, och vi äro, trots att vi äga landet, deras tjänare.
Vad skola vi kristna nu göra med det förkastade judefolket? Det är inte möjligt för oss att hava fördrag med dem, då de nu en gång äro hos oss, och vi känna till deras lögner och förbannelser, på det att vi inte må bliva delaktiga i alla dras lögner och smädelser.
För det fösta skall man bränna deras synagogor och skolor, och det som inte kan brinna bör övertäckas med jord, så att ingen människa kan se en sten därav till evig tid. Och det skall man göra till vår Herres och kristenhetens ära, å det att Gud må se att vi kristna inte tål sådana lögner, förbannelser och smädelser av Hans son. Ty vad vi hittills av okunnighet haft fördrag med, skall Gud förlåta oss. Men nu vet vi det och skulle vi trots det skydda och beskärma judarna, under det att judarna ljuga, smäda, förbanna och smäda Kristus hos oss, vore det liksom om vi själva togo del däri.
För det andra må deras hus förstöras på samma sätt. Ty de hålla på med samma sak därinne, som i sina skolor. Detta bör man göra, på det att de må veta att de inte äro herrar i vårt land, som de berömma sig av, utan fångar, såsom de utan uppehåll skria och klaga inför Gud.
För det tredje må man taga alla deras bön- och talmudböcker, vari de lära sig sådant avguderi, lögner, förbannelser och smädelser.
För det fjärde bör man förbjuda rabbinerna vid livets förlust att fortsätta sin undervisning. Ty de hava förlorat rätten till sitt ämbete, emedan de hålla de stackars judar fångna i Mose befallning.
För det femte att judarnas lejd upphävs. Ty de ha inte på landsbygden att göra, alldenstund de varken äro herrar, ämbetsmän, hantverkare eller något dylikt. De må stanna hemma.
För det sjätte att man förbjuder dem att ockra och tager ifrån dem alla deras pengar och föremål av silver och guld och förvarar det.
För det sjunde bör man åt unga och starka judar och judinnor giva slaga, yxa, hacka, spade, spinnrock och släde och låta dem tjäna sitt bröd i sitt anletes svett såsom de åt Adams barn förlagt. Ty de duger inte att de skola låta usla gojim arbeta i sitt anletes svett och de själva i lugn och ro skola frossa, allt under det att de berömma sig över, att de äro de kristnas herrar, utan det är nödvändigt att driva denna enda ondska ur dem.
Ni må icke låta dem njuta edert skydd eller lejd eller ha del i folkgemenskapen, ej heller må ni låta edra undersåtars pengar eller ägodelar genom ocker förhjälpa dem därtill. Jag vill genom dessa råd ha renat mitt samvete och är utan skuld.
Enligt mitt förmenande är följande det bästa: Skola vi bli kvitt judarnas smädelser och icke deltaga i dem, måste vi var skilda och de må utdrivas ur vårt land. I sitt fädernesland torde de tänka att det är inte mer nödvändigt att skria och ljuga över oss inför Gud, att vi hålla dem fångna och ej heller skola vi klaga, att de besvära oss med sitt smädande och ocker.
Om jag hade makt över judarna såsom våra furstar hava, så skulle jag på detta sättet förfara med dem. Så har, hoppas jag, genom denna min lilla skrift en kristen, som icke har lust att bliva jude, möjlighet att icke endast väl försvara sig mot de förblindade, giftiga judarna, utan han måste även bliva en fiende till judarnas ondska, lögner och förbannelser och förstå att deras tro icke endast är falsk, utan att de förvisso äro besatta av djävulen. Kristus vår Herre omvände dem av barmhärtighet och behålle oss i sin bekännelse, vilken är det eviga livet, fast och orubbligt. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar