Mänsklighetens kris

Mänskligheten befinner sig nu i en krissituation av aldrig tidigare skådat slag, på randen av en avgrund, och det är ännu ytterst osäkert om vi kommer att undgå att falla ner i mörkret eller inte. Vi befinner oss vid ett vägskäl, och tyvärr så verkar det nu som om det stora flertalet av oss har valt det felaktiga alternativet: genom att blunda för vart vägen leder. Vi följer istället våra ledare in i mörkret, och vår godtrogenhet är vårt stora fel. Att blint lita på den som leder dig, utan att först ha försäkrat dig om att dennes hjärta är rent, leder oundvikligen till sorg och bedrövelse. Vi är nu på väg dithän med stormsteg. Endast ett fåtal kan se det, men dessa personer gör det lilla de kan för att varna de utsatta. Olyckligtvis lyssnar enbart ett fåtal på varningarna, medan det stora flertalet av oss väljer att titta bort, eftersom det finns så mycket intressant som pockar på uppmärksamhet. Man kan inte slita sig från detta, och går därför miste om chansen till insikt om allvaret som nu ligger framför oss. Så länge som det finns liv finns det som bekant hopp, men även tiden är av vikt för att hoppet skall leva kvar, och tiden, kära vänner, är nu en dyrbar bristvara. Det är redan kväll, och Solen är på väg ner. Natten som nu snart följer kommer att bli lång, hård, mörk och kall.