Igår läste jag någonstans att vi svenskar gemensamt kanske äger så mycket som halva kungariket: inklusive så gott som alla stora slott och herrgårdar, och alla parker - och muséer (med allt som där finns). Att det är på det viset beror på att allt som ägs av staten ägs av oss - eftersom det är vi som är staten - och allt detta har våra förfäder arbetat ihop och överlämnat till oss att förvalta. Gemensamt äger vi vidare varenda liten centimeter som inryms innanför vårt lands gränser, och ingenting kan ändra på det - inte ens våra korrupta politiker - vilket medför att vi när som helst kan kräva tillbaka allt som säljs ut till utländska ägare, eftersom det är vår rättighet att göra så.
Våra politiker har alltså ingen rätt att sälja ut våra ägodelar till högstbjudande, något man nu på EUs order nu håller på med, men det gör man ändå - utan att vi ens får se ett enda öre av pengarna. Vart pengarna sedan tar vägen är det ingen som vet med säkerhet: det finns ju så många hål att stoppa dem i att allt snart är borta. Försäljningen var mao helt meningslös. Glöm heller inte bort den enorma utlandsskuld vi har, en skuld som aldrig kan återbetalas, och det är inte meningen att den ska återbetals. Varför? Därför att den som står i skuld upp över öronen i praktiken är en slav. Och slavar är vad vi är menade att bli om de gangsters vi har i Stockholm får som de vill. Och det verkar nu som om de får sin vilja igenom. Tyvärr.
Anledningen att vi har dessa skulder har vi således våra kära politiker att tacka för. De har miskött vår ekonomi å det gruvligaste, något vi dessutom betalar dem mycket bra för, men trots det så gnäller de på oss hela tiden och vill öka kontrollen av oss mer och mer och mer och mer för varenda dag som går. Att de är skurkar förstår säkert vi alla, men trots det så kan vi inte bli av med dem; de hänger sig tyvärr kvar, likt den ohyra de är, och fortsätter envist att förpesta vårt hemland med allt de har. Vi är nu mer illa ute än vad tom de värsta pessimister har insett, utförsäljningen av hemlandets alla ägodelar, och förslavningsprocessen av oss, är långt gången, och att ändra på situationen är antagligen inte längre möjligt: folk är alltför nerdummade för att kunna se vart de nu är på väg.
Inspirationen till det här inlägget kom från Anthony Hilders tänkvärda ord nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar